vecka 16

Den här veckan är sista veckan med dramapassen. Nästa vecka, vecka 17 börjar de komma till mig på torsdagarna. Där kommer alltså fyraåringarna från de tre olika förskolorna, Norrbyskolans förskola Eken, Byttorpsgården avd. Lärkan och Blåsippan och Elfsborgsgården. 
den här veckan har jag gjort passet kring boken "Grodan hittar en vän". Passet går till så här:

Grodan är ute i skogen när hon plötsligt hör att någon gråter. Det är en nallebjörn. Han är vilse och ledsen och kan inte prata svernska. Han pratar ett eget språk för han kommer från ett annat land. Grodan lyckas förstå att Nallen är vilse och att han inte har någonstans att ta vägen. Han får följa med till grodans hem Grodan ger honom mat, barnen får vara med hela tiden och bestämma vad för slags mat han får. De är generösa och ger honom mat, korv och köttbullar, saft att dricka. Så småningom lär sig björnen prata grodans språk, dvs svenska, med hjälp av barnen. Barnen får lära björnen prata svenska. Björnen lyssnar och säger efter dom. Härmar deras ljud. Till slut blir han riktigt duktig på svenska och umgås flitigt med Grodans och hennes vänner. En dag, ser björnen väldigt ledsen ut igen. Han sätter sig på en sten, stirrar ut i fjärran och börjar gråta. Grodan frågar vad som står på och varför han gråter, då svarar björnen: "Jag längtar hem. Hem till mitt land till min mamma och pappa, till mina släktingar. i mitt land är det aldrig kallt. Där växer apelsiner i trädgården och när mina släktingar hälsar på äter vi god mat och dansar till härlig musik. Ibland äter vi på golvet. Solen skiner varje dag och allt doftar annorlunda. det doftar hemma." Björnen säger att han behöver åka iväg till sitt land och han ger sig av. Grodan är förkrossad av saknad.
En dag kommer björnen tillbaka. Grodan blir jätteglad och frågar varför han bestämde sig för att komma tillbaka. Då svarar björnen att det här är hans nya hem och att han längtade tillbaka, och att nu han två hem men han bestämt sig för att bo här men åka och hälsa på sitt land när han börjar längta igen.
Efter det får barnen rita en teckning av hur de tror att det ser ut i björnens land. Oftast ritar de sol och apelsiner, mamma och pappa björn och ett hus. Jag tror att de blir väldigt tagna av den ledsna björnen. Vill gärna krama och trösta honom. Oftast tycker de att det är roligt när han pratar sitt eget språk och när de lär honom svenska. Jag brukar avsluta med att fråga om de känner något barn som pratar ett annat språk coh som är ny i sverige? Detta är ett slags förberedning för att de ska träffa barn från andra kulturer. Med barnen från Norrby pratar jag om bvar de kommer ifrån och vilka språk de pratar hemma. Om de har några kompisar som är från Sverige.
Fredagen träffades vi i integrationsgruppen och tillbringade tid tillsammans i Ramnaparken. Tanken var att låta barnen leka fritt ochn möta varandra naturligt och på sina egna villkor. Jag hade förberett en snitslad bana med olika djur, där vi stannade och pratade om djuren och sjöng sånger som handlade om djuren t.ex "Imse vimse spindel".
Det var roligt att se hur barnen fann varandra, hur de spontant sökte sig till varandra och lekte ihop. Utan problem gick de in i leken utan att bry sig om något annat.

Vecka 15 Fredagen 16/4 2010

Borås Tidning var på besök idag. Vi hade förberett ett äventyr där vi tillsammans tog oss till grodans land med hjälp av det osynliga tåget. Barnen och personalen var glada och förväntansfulla inför reportaget i tidningen. Tyvärr blev det enbart en liten notis om projektet i tidningen. Jag vet inte anledningen till det, själv tycker jag att det borde vara intressant för media att släppa fram och ge mycket plats till projekt som främjar integration men så blev det inte. Men, här hänger vi inte läpp, bättre lycka nästa gång!


Jag har funderat mycket på ett samtal som jag hade med jornalisten där han kallade alla på Norrby för invandrare vilket fick mig att tänka på den termen. Ordet "Invandrare" är en benämning på människor som invandrat från ett land till ett annat. Det säger ingenting om människan i sig, tex etnicitet, hur länge människan har bott i Sverige. Enligt mig säger det att  människan är en främling. Jag motsatte mig att han skulle använda den termen i reportaget. Jag tycker termen är förlegad, jag tycker man ska använda människor från andra kulturer eller mångkulturella områden. Jag tänker mycket på mig själv i det fallet. Jag kom till sverige när jag var nio, jag har också invandrat. Skulle jag också kallas för invandrare? Efter 26 år? jag skulle inte vilja det.
Vissa av barnen på Norrby är födda här och använder kanske det svenska språket mer än sitt hemspråk, är de också invandrare? Eller skulle ni säga andra generations invandrare? Varför inte ta bort den termen, den har en negativ klang om ett man inte hör hemma. Den påtalar en "vi och dom" menatalitet. Det är vad Jag tycker! Vad tycker ni?

Torsdag 15/4- 2010 Att arbeta inom förskolan..

är fantastiskt underbart! Det finns inget bättre! Jag känner ett enormt lyckorus, jag är lyckligt lottad som får jobba med så härliga, bejakande, kreativa barn och pedagoger. Jag känner en känsla av att allt är möjligt, "the sky´s the limit" jag är lyrisk!
Idag har jag haft musikdrama hela dagen. Med stora och små barn. Musiken är ett universalspråk, alla förstår det, alla omfamnar det. En liten flicka blev rörd till tårar av en låt från Sydafrika idag som handlar om att säga Hejdå till varandra "Senyua de lele". Att musik påverkar våra känslor, musik förenar, alla känner igen sig!


Jag har även förberett inför imorgon när BT kommer och ska skriva om vårt integrationsprojekt, hoppas det blir bra!

Vecka 15 Måndag Hur är man en bra kompis?

Idag har jag också funderat väldigt mycket kring språket. Barnen har svårt att förstå och jag ser tydligt att vissa inte hänger med. Inte ens handdockorna lockar. Det är en stor skillnad som kanske inte enbart beror på språket. Vad gör jag för galet? Är det så att de behöver mer tid, att vänja sig vid mig och mina pass? Kanske. Ska bli spännande att ta reda på det.


Idag har vi varit på kalas hos Ankan. Ankan hade önskat sig en lek i present av barnen och hon fick "Kramkull". Den leken går ut på att det är en som jagar och tar de andra. När man har blivit tagen ska man stå still som en staty, för att man ska kunna vara med igen ska någon komme fram och krama den som är förstenad.
Efter att Ankan fick sin present bjöd hon på tårta. Inte vilken tårta som helst utan en "Snälltårta". Man fick säga något snällt om kompisen som satt bredvid en och då fick man en bit av tårtan. Den här gången fick man varsin puttekula. Jag hade gjort iordning 3 bilder med olika motiv som stod för "Du är en bra kompis", "Du är rolig att leka med" och "Du är snäll". Barnen fick välja en och ge till kompisen bredvid och sen säga högt och tydligt det som kortet stod för. Tex Anna, jag tycker du är en bra kompis.
Det funkade väldigt bra och barnen var duktiga på att säga snälla saker till varandra. Vi pratade om vikten att vara en bra kompis och att kulorna skulle påminna om det.

Vecka 14

Glad Påsk alla, den här veckan är jag föräldraledig!
Ses nästa vecka! Kramar Andrea

Vecka 13 Tankar kring språksvårigheter

Det som har upptagit mina tankar den här veckan är svårigheten att jobba med barnen som har mångkulturell bakgrund jämfört med de svenska barnen, alltså svårigheten att jobba med barnen på lika villkor. Där känner jag att jag behöver mer hjälp att nå fram. Jag känner att musiken är en stor hjälp, barnen på Norrby har så lätt att ta till sig musik, sånger, musiklekar. Språket däremot saknas och därför kan de lätt sluta sig om man pratar för mycket. Jag vet inte riktigt när jag pratar för mycket, för fort, när jag använder för svåra ord. Jag har även förstått att man ska använda svåra ord med flerspråkiga barn så länge man är konkret och visar med hjälp av bilder tex. Har ni konkreta tips om hur man kan jobba mer konkret med barn som har språksvårigheter?


I veckan har vi fått brev av grodan och fått åka det osynliga tåget till grodans land. Vi har tillsammans varit med om ett dramaäventyr där vi med hjälp av en karta vi fick av grodan, fått hitta hem till henne. Vi har hoppat över stenar för att ta oss till svarta klippan där Pomperipossan bor. Hon har försökt förtrolla barnen genom att lägga sin mantel över dem men barnen lyckades klara sig undan genom att de kunde gissa vem som låg under manteln.
Jag upplever att barnen tycker att det är roligt och spännande med allt vi gör. Det finns de som tycker det är så spännande så att det blir läskigt och kan inte låta bli att bli rädda och gråta oavsett hur många gånger jag tar av mig häxhatten och förklarar att vi leker och att det är jag under hatten. Det tar tid att vänja sig vid vad den underliga tanten som kommer två gånger i veckan håller på med!


Snart vankas Påskledighet... Glad påsk!