Idag har jag också funderat väldigt mycket kring språket. Barnen har svårt att förstå och jag ser tydligt att vissa inte hänger med. Inte ens handdockorna lockar. Det är en stor skillnad som kanske inte enbart beror på språket. Vad gör jag för galet? Är det så att de behöver mer tid, att vänja sig vid mig och mina pass? Kanske. Ska bli spännande att ta reda på det.
Idag har vi varit på kalas hos Ankan. Ankan hade önskat sig en lek i present av barnen och hon fick "Kramkull". Den leken går ut på att det är en som jagar och tar de andra. När man har blivit tagen ska man stå still som en staty, för att man ska kunna vara med igen ska någon komme fram och krama den som är förstenad.
Efter att Ankan fick sin present bjöd hon på tårta. Inte vilken tårta som helst utan en "Snälltårta". Man fick säga något snällt om kompisen som satt bredvid en och då fick man en bit av tårtan. Den här gången fick man varsin puttekula. Jag hade gjort iordning 3 bilder med olika motiv som stod för "Du är en bra kompis", "Du är rolig att leka med" och "Du är snäll". Barnen fick välja en och ge till kompisen bredvid och sen säga högt och tydligt det som kortet stod för. Tex Anna, jag tycker du är en bra kompis.
Det funkade väldigt bra och barnen var duktiga på att säga snälla saker till varandra. Vi pratade om vikten att vara en bra kompis och att kulorna skulle påminna om det.
Hej!
SvaraRaderaVad spännande det låter allt dte som ni gör! Önskar jag hade haft möjlighet att vara med på ett sådant projekt när jag om till Sverige! Tänk så mkt man inte förstod men som ändå levde kvar inom en när lektionerna var slut...Så många funderingar & tankar! Och tänk vad viktigt och så STORT det var att vara sedd av fröken och de andra barnen!
Lycka till Andrea
//Vera Lu