Vecka 12 Hur gör man när man säger ifrån?

Elisabeth förvandlas till Stora Clown

Stora och Lilla clown nästan färdiga...

Lilla Clown med Stora Magen

På cirkus

Lilla Clown är glad när Stora Clown erbjuder honom att sitta på stolen...

men stora Clown drar undan stolen och skrattar åt honom...

Det är bara jag, säger Elisabeth, vi spelar teater!

Nu känner jag att jag verkligen är igång med projektet! Jag har hunnit landa lite och  börjat orientera mig och vet lite mer vad som fungerar och inte. Jag har påbörjat arbetet med min andra integrationsgrupp. I den gruppen ingår tre förskolor. De är Norrbyskolans förskola Eken, Elfsborgsgården (en ur och skur förskola) och Byttorpsgården avdelningarna Lärkan och Blåsippan. Måndagen tillbringade jag på Norrbyskolan Eken, tisdagen på Elfsborgsgården och onsdagen på Byttorpsgården. Onsdagar har jag även musik med Elfsborgsgården och torsdagar med Byttorpsgården.
Barnen är väldigt lätta att lära känna och med på noterna, pedagogerna likaså. Jag känner att det finns en sorts magisk aura kring våra möten , dels dramapassen och musikdranmat. Barnen är inte vana och definitivt inte beredda att det ska komma in en ny vuxen som "leker" med dem på det sättet. Leken och att det ska vara roligt och spännande är så centrala delar av allt som har med kreativa ämnen att göra, det känns som att de rycks med väldigt snabbt. Medan andra rycks med finns det också de barnen som tycker det är lite läskigt med nya saker. Vad är en sagoring? Vad, kommer man in i sagans värld om man kliver igenom den? Jag vägrar! Dom barnen behöver tid på sig att vara med genom att titta på, det är självklart helt ok!
Jag har verkligen njutit av att möta dessa barn i veckan. de älskar att sjunga alla grupper och 45 miun räcker inte till får jag känslan av ibland.
I veckan har jag också planerat inför en föräställning som jag elisabeth skoglund och annika Littorin satte upp i fredags, i vår nyrenoverade dramalokal!'
Teaterpjäsen som barnen i integrationsgrupp 1 fick se hette "Nej, sa lilla clown" med handlingen från boken "Nej, sa lilla monster" skriven av Kalle Guettler. en mycklet populär bok, enligt alla bibliotekarier inom Norrby kommundel, som handlar om kraften att våga säga ifrån. Det var en interaktiv teaterpjäs där barnen fick vara med och styra. De fick berätta hur lilla clown skulle göra och vad han skulle säga när han skulle säga ifrån och vi spelade upp deras förslag. Det var många idéer som dök upp, bland annat skulle vi säga aj aj, och så får du inte göra. Etrt barn tyckte att lilla clown skulle slå stora clown, vi tesatade det också men enades om att det ionte blev bättre för dem och attd et inte löste något när stora clown också blev ledsen.
Det var roligt att se deras engaqgemang och medlidande för lilla clown. Jag tror också att de tyckte vi såg läskiga ut, på slutet var det ett av barnen som började gråta och fråga vart Andrea var så jag och Elisabeth som spelade lilla och stora clown fick klä av oss scenkläderna perukerna och clownnäsorna för att de skulle känna igen oss. Många fyraåringar har aldrig eller väldigt sällan varit på teater och cirkus och det är därför en ovan situation för dem, det märkte vi tydligt. Överlag kändes det som att det blev en positiv upplevelse för barnen och fröknarna. Den här gången öppnade vi också hemliga paketet som de fick ta del av gången innan och i det fanns.. tre det eller ej, varsin clownnäsa till alla barn! Fantastiskt att se deras miner, rummet blev snabbt fyllt av 20 clowner! Som att de aldrig gjort något annat!
Arbetet är igång, det gäller att fortsätta träffas. Mitt stora mål är att få de så bekväma att de vågar släppa sina fröknar och ge sig hän lekarna/övningarna med sina nya kompisar. Det går åt rätt håll!