Summa sidvisningar

fredag 24 september 2010

Vecka 38- Hur kan man göra en Ledsen kompis Glad igen?

Hur mycket kan Jag påverka? Kan jag göra att någon mår bättre?
Barnen behöver fundera på sådana frågor, de behöver Veta att de kan förändra. Att de kan göra en kompis som är ledsen glad igen. Hur gör man detta på ett sätt så att alla förstår? Hur leker man fram empati?
Beskrivning av begreppet empati taget från wikipedia:

"Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande."


I veckans pass har barnen blivit bjudna på kalas. Ankan fyller år och Grodan har bjudit med barnen att överraska Ankan. Men för att komma till Ankan måste man först gå igenom två skogar: den Glada och den Ledsna skogen. I den Glada skogen gör man saker som gör en glad, vad är det för något då? Barnen föreslår att man gungar tillsammans och alla gungar, att man ger varandra presenter och alla får ge varandra presenter, att man kramas och alla kramas osv.
Men sen är det dags att gå igenom den Ledsna skogen. Här vill man inte vara, allting är ledsamt här. Fåglarna har gett sig av, här finns inga träd för de har blivit avhuggna. I Ledsna skogen är allt dystert och man måste göra allt man kan för att se till att komma därifrån och hjälpa dom som hamnat där att komma därifrån.
Där får barnen träffa Råttan. Han är ledsen för att han inte får vara med. Ingen vill vara vän med honom för de säger att Råttor är smutsiga och luktar illa och dessutom vet ju alla att Råttor är Tjuvar! Men Råttan är ingen tjuv, han jobbar och har pengar och dessutom badar han varje dag. (inspiration från barnboken Grodan och Främlingen)
Barnen får fundera kring hur de kan hjälpa Råttan att komma ifrån den Ledsna skogen, hur kan Vi göra Råttan glad igen?
Det kommer många förslag, vi kan hoppa med honom, vi kan klättra, till sist leder det till att de vill vara hans vänner och att han kan följa med på kalaset.
När de kommer till Ankans hus så överraskar de Ankan genom att låtsats vara träd. när ankan kommer på detta sjunger barnen för Ankan och hurrar på hennes födelsedag. Ankan blir jätteglad och tar fram en tårta som hon ska bjuda på. Det är ingen vanlig tårta utan en Glad- tårta! Innan man tar en bit av tårtan får man säga hur man kan göra en kompis som är ledsen glad igen. Alla barn får ta en bit av tårtan, ett litet hjärta som de får av Ankan som de kan ha för att komma ihåg detta tillfälle.

Detta är pass nr. 3. Syftet är att träna empati, att se andra och se att det man själv gör har betydelse för andra.
Jag upplever att barnen har förstått och tycker om att vara med i Grodans värld och allt som händer där. Jag hoppas också att pedagogerna för samtal kring det som händer och reflekterar vidare med barnen. 

Föräldrarinformation!

Jag har funderat väldigt mycket kring hur man ska få föräldrarna att bli mer engagerade i projektet, hur man ska hålla de informerade om vad som sker. Där har tex Öppna förskolan på norrby varit ett viktigt forum, där jag återkommande har varit med som frukostgäst på fredagar och berättat om projektet och syftet med det. Jag har också pratat med förskolorna jag jobbar på om att nämna mig och projektet i månadsbrev eller om de har veckobrev. Men det som har varit mycket positivt och givande var när jag en morgon klev in på Norrbygården och såg att de mycket bra och pedagogiskt hade tagit initiativet till att faktiskt ganska ingående informera barnens föräldrar om exakt vad de gör tillsammans med mig. De har gjort iordning en ganska stor anslagstavla där de för varje vecka beskriver, dels med text och bilder vad vi har gjort på dramat och musikdramat. här är en bild på hur det ser ut:





Informationstavla till föräldrar







Jag kan bara säga att det gläder mig och att jag känner stort engagemang och stöd från personalen! Tack Norrbygården och Bra jobbat!

Vecka 37 Barnen får ett Brev!

Grodan


I veckan har det kommit ett brev till förskolorna. På kuvertet stod det "Till barnen". Det  visade sig att det var ett brev från Grodan med en karta och en beskrivning av hur man kommer till Grodans land. Man skulle börja med att ta den "osynliga tåget". Vad är osynligt för något?
Så började äventyret som tog oss förbi de tre stenarna och förbi Svarta Klippan, där Pomperipossan bor och förbi stora floden där det bor Krokodiler. Slutligen fick vi träffa Grodan som hälsade på alla barn. Innan vi åkte tillbaka lekte vi Grodans favoritlek "Kom alla mina kompisar".


Med det här passet, som alla barn på förskolorna jag jobbar med just nu får göra är syftet att tillsammans vara med om äventyr med hjälp av fantasin. I dessa pass finns också inbakat samarbetsövningar, gruppövningar, turtagning, rörelse och motorik, musik och sådant som stimulerar fantasin. Barnen får tex träda igenom en "Sagoring" som är en smyckad rockring som jag gjort i ordning. Den är en symbol för att man träder in i sagans värld där allt är möjligt, en symbol för att det är okej att ge sig hän fantasin. Det här är inget konstigt för en fyra eller femåring men jag upplever att det blir väldigt dynamiskt när de vuxna är med på detta. Det sker en samförstånd, en bekräftelse på att vi vuxna, trots att vi är vuxna har en förståelse för barnens fantasivärld.


Jag tänker att genom dessa upplevelser som barnen får vara med om får de någonting gemensamt när de väl träffas. De känner igen mina metoder dels allt vi gör under dramapassen och på musikdramat. Det underlättar för alla när det finns metoder som alla känner igen och som vi kan jobba utifrån på Integrationsträffarna.

fredag 10 september 2010

Vecka 36 Efter en veckas arbete...

I veckan har arbetet satt igång. Jag jobbar med 4 olika förskolor för tillfället och ska under 5 veckor ha både drama och musikdrama med dom. Efter mycket om och men har vi fått fart på en rutin om när och hur jag ska vara på de olika förskolorna. Det har varit en process att få ihop allt schematekniskt så att det passar och blir bra för alla inblandade förskolor den här terminen. De förskolor projektet berör i första skedet är Norrbyskolans förskola Kastanjen, Norrbygården, Hällegården Humlan och Byttorpsgården avdelning Rönnen. Syftet att träffa barnen och pedagogerna, introducera drama och musikdrama, umgås med barnen och pedagogerna, vara på avdelningarna så att vi lär känna varandra.

Jag har även, den här terminen, fått i uppdrag att ha drama med en högstadieklass som har valt engelska som specialämne. De går i sjunde klass och i torsdags hade jag dom för första gången. Det var ganska omtumlande, dels för vi hade bestämt att ha alla 25 st första gången och för att det naturligt blev lite kaos. Från och med nästa gång delar vi dom i två mindre grupper som får vara halva tiden hos mig och andra halvan hos deras engelskalärare Sören Garphammar. Jag funderar på det här med att introducera drama som metod för en sjätteklass som kanske aldrig har provat på drama och kanske inte ens har det intresset. Det ska bli intressant att ha dessa grupper. Syftet med dramalektionerna är att de ska praktisera sin engelska under mer kreativa former. För att kunna göra det behöver man var trygg i sin grupp, att kunna släppa loss och våga vara kreativ. Jag upplever att i den åldern är det så mycket annat som spelar roll och tar fokus, man är mer känslig för kommentarer, det är viktigt vad alla andra tycker och tänker om en. Därför behöver man utgå ifrån att gruppen ska lära känna varandra genom olika dramaövningar och känna sig trygga, våga prata inför varandra utan rädsla för kommentarer osv.
Vi får se hur det utvecklar sig, hade jag bestämt hade alla elever fått ta del av dramapedagogiska metoder mycket tidigare.
Jag vill önska alla en trevlig helg och förnyade krafter till måndagen!

måndag 6 september 2010

Vecka 36 Nu börjar det...

Idag har jag haft min första dag ute på fältet. Jag har längtat efter att få träffa barnen och se små ljus tändas i deras ögen. Ögon som tindrar av lek och äventyrslust! Jag tänker ofta på hur lätt det är att tända dessa ljus men även att släcka dem. Vi pedagoger är så viktiga, vårt förhållningssätt, vår energi, vår ork, vår glädje. Allt smittar av, allt tar barnen in.
Den här veckan jobbar jag mycket med samarbetsövningar i mina dramapass. Att se hur roligt det är att leka tillsammans, att alla får vara med, att alla hjälps åt är viktigt i grupper, mycket p.g.a att det förhoppningsvis smittar av sig på resten av dagen och bygger stommen till vår värdegrund.
Idag har jag varit på Kastanjen och på Humlan. Det har varit spännande både för mig, personalen och barnen!
Imorgon ska jag träffa barnen på Norrbygården och Rönnen!

Hälsningar Andrea