I veckan har jag varit på tre nya förskolor och haft musikdrama. Jag har varit på Hestra Midgårdsskolan där jag träffat tre grupper, Trollen, Vättarna och Älvorna. Jag hara även varit på Hallatorpens förskola där jag har varit på två avdelningar (Kullerbyttan och Hoppetossan) och sist men inte minst har jag varit på Hällegården där jag också träffat två olika barngrupper. Jag åker runt till just dessa förskolor för att de kommer sist i integrationsprojektet och får ta del av musikdramat nu för att slippa väntan. det är en fördel att barnen har träffat mig innan och känner sig trygga tillsammans med mig.
I torsdags hade vi invigning med den nya integrationsgruppen i Dramalokalen. Där var alltså fyraåringarna från Byttorpsgården (avd. Blåsippan och Lärkan), Norrbyskolans förskola Eken och från Elfsborgsgården.
Jag upplevde den här gruppen som mer nyfikna på varandra, det var tydligt att de tyckte det var spännande att träffa varandra och de hade väldigt lätt för att spontant blanda sig med varandra. Vi hade en liten sångsamling ihop, de fick gå runt i rummet och utforska det, sedan fikade vi ihop och avslutade invigningen med att leka clownen och clownnäsan (som hunden och benet fast barnet som är i mitten har på sig en clownperuk och letar efter sin clownnäsa genom att fråga "Har du min näsa?")
Funderar på hur jag ska gå till väga så att de får andra namn istället för integrationsgrupp 1 och 2. Skulle vara aså mycket enklare om de t.ex hette Stjärnorna eller något namn som de själva kommer på.''
I fredags var det Valborg och Norrbyskolans rektor Maria höll ett fint tal, barnen framförde olika vårsånger och dikter klassvis och jag hjälpte till och kompade dom på gitarr. Sedan fick jag bråttom iväg för jag skulle ta emot integrationsgrupp 1. De har träffat varandra runt fem gånger nu men är fortfarande väldigt blyga för varandra. Jag ville göra övningar med dem som får de att blanda sig mer med varandra och släppa sina fröknar. Jag gjorde en övning som heter Monstret och Älvorna som fick de att röra sig mer utan frökens hjälp. De klarade det väldigt bra men så fort de blev medvetna om att de hade roligt och lekte tillsammans fast var utan fröknar fick de oanik och sprang tillbaka till fröknarna. att rupperna är relativt stora med många barn och vuxna bidrar till att de inte riktigt vågar släppa loss. Dessutom var de väldigt fikasugna den här gången, de skulle ha fått frukt tidigare.
Jag undrar också om någon läser den här bloggen? Om ni läser den, åtminstonne en gång, försök att kommentera på något sätt, en tanke, en reflektion eller en liten kommentar så vet jag att jag inte är helt själv i cyberspace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar