Vecka 15 Fredagen 16/4 2010

Borås Tidning var på besök idag. Vi hade förberett ett äventyr där vi tillsammans tog oss till grodans land med hjälp av det osynliga tåget. Barnen och personalen var glada och förväntansfulla inför reportaget i tidningen. Tyvärr blev det enbart en liten notis om projektet i tidningen. Jag vet inte anledningen till det, själv tycker jag att det borde vara intressant för media att släppa fram och ge mycket plats till projekt som främjar integration men så blev det inte. Men, här hänger vi inte läpp, bättre lycka nästa gång!


Jag har funderat mycket på ett samtal som jag hade med jornalisten där han kallade alla på Norrby för invandrare vilket fick mig att tänka på den termen. Ordet "Invandrare" är en benämning på människor som invandrat från ett land till ett annat. Det säger ingenting om människan i sig, tex etnicitet, hur länge människan har bott i Sverige. Enligt mig säger det att  människan är en främling. Jag motsatte mig att han skulle använda den termen i reportaget. Jag tycker termen är förlegad, jag tycker man ska använda människor från andra kulturer eller mångkulturella områden. Jag tänker mycket på mig själv i det fallet. Jag kom till sverige när jag var nio, jag har också invandrat. Skulle jag också kallas för invandrare? Efter 26 år? jag skulle inte vilja det.
Vissa av barnen på Norrby är födda här och använder kanske det svenska språket mer än sitt hemspråk, är de också invandrare? Eller skulle ni säga andra generations invandrare? Varför inte ta bort den termen, den har en negativ klang om ett man inte hör hemma. Den påtalar en "vi och dom" menatalitet. Det är vad Jag tycker! Vad tycker ni?

Torsdag 15/4- 2010 Att arbeta inom förskolan..

är fantastiskt underbart! Det finns inget bättre! Jag känner ett enormt lyckorus, jag är lyckligt lottad som får jobba med så härliga, bejakande, kreativa barn och pedagoger. Jag känner en känsla av att allt är möjligt, "the sky´s the limit" jag är lyrisk!
Idag har jag haft musikdrama hela dagen. Med stora och små barn. Musiken är ett universalspråk, alla förstår det, alla omfamnar det. En liten flicka blev rörd till tårar av en låt från Sydafrika idag som handlar om att säga Hejdå till varandra "Senyua de lele". Att musik påverkar våra känslor, musik förenar, alla känner igen sig!


Jag har även förberett inför imorgon när BT kommer och ska skriva om vårt integrationsprojekt, hoppas det blir bra!

Vecka 15 Måndag Hur är man en bra kompis?

Idag har jag också funderat väldigt mycket kring språket. Barnen har svårt att förstå och jag ser tydligt att vissa inte hänger med. Inte ens handdockorna lockar. Det är en stor skillnad som kanske inte enbart beror på språket. Vad gör jag för galet? Är det så att de behöver mer tid, att vänja sig vid mig och mina pass? Kanske. Ska bli spännande att ta reda på det.


Idag har vi varit på kalas hos Ankan. Ankan hade önskat sig en lek i present av barnen och hon fick "Kramkull". Den leken går ut på att det är en som jagar och tar de andra. När man har blivit tagen ska man stå still som en staty, för att man ska kunna vara med igen ska någon komme fram och krama den som är förstenad.
Efter att Ankan fick sin present bjöd hon på tårta. Inte vilken tårta som helst utan en "Snälltårta". Man fick säga något snällt om kompisen som satt bredvid en och då fick man en bit av tårtan. Den här gången fick man varsin puttekula. Jag hade gjort iordning 3 bilder med olika motiv som stod för "Du är en bra kompis", "Du är rolig att leka med" och "Du är snäll". Barnen fick välja en och ge till kompisen bredvid och sen säga högt och tydligt det som kortet stod för. Tex Anna, jag tycker du är en bra kompis.
Det funkade väldigt bra och barnen var duktiga på att säga snälla saker till varandra. Vi pratade om vikten att vara en bra kompis och att kulorna skulle påminna om det.

Vecka 14

Glad Påsk alla, den här veckan är jag föräldraledig!
Ses nästa vecka! Kramar Andrea

Vecka 13 Tankar kring språksvårigheter

Det som har upptagit mina tankar den här veckan är svårigheten att jobba med barnen som har mångkulturell bakgrund jämfört med de svenska barnen, alltså svårigheten att jobba med barnen på lika villkor. Där känner jag att jag behöver mer hjälp att nå fram. Jag känner att musiken är en stor hjälp, barnen på Norrby har så lätt att ta till sig musik, sånger, musiklekar. Språket däremot saknas och därför kan de lätt sluta sig om man pratar för mycket. Jag vet inte riktigt när jag pratar för mycket, för fort, när jag använder för svåra ord. Jag har även förstått att man ska använda svåra ord med flerspråkiga barn så länge man är konkret och visar med hjälp av bilder tex. Har ni konkreta tips om hur man kan jobba mer konkret med barn som har språksvårigheter?


I veckan har vi fått brev av grodan och fått åka det osynliga tåget till grodans land. Vi har tillsammans varit med om ett dramaäventyr där vi med hjälp av en karta vi fick av grodan, fått hitta hem till henne. Vi har hoppat över stenar för att ta oss till svarta klippan där Pomperipossan bor. Hon har försökt förtrolla barnen genom att lägga sin mantel över dem men barnen lyckades klara sig undan genom att de kunde gissa vem som låg under manteln.
Jag upplever att barnen tycker att det är roligt och spännande med allt vi gör. Det finns de som tycker det är så spännande så att det blir läskigt och kan inte låta bli att bli rädda och gråta oavsett hur många gånger jag tar av mig häxhatten och förklarar att vi leker och att det är jag under hatten. Det tar tid att vänja sig vid vad den underliga tanten som kommer två gånger i veckan håller på med!


Snart vankas Påskledighet... Glad påsk!

Vecka 12 Hur gör man när man säger ifrån?

Elisabeth förvandlas till Stora Clown

Stora och Lilla clown nästan färdiga...

Lilla Clown med Stora Magen

På cirkus

Lilla Clown är glad när Stora Clown erbjuder honom att sitta på stolen...

men stora Clown drar undan stolen och skrattar åt honom...

Det är bara jag, säger Elisabeth, vi spelar teater!

Nu känner jag att jag verkligen är igång med projektet! Jag har hunnit landa lite och  börjat orientera mig och vet lite mer vad som fungerar och inte. Jag har påbörjat arbetet med min andra integrationsgrupp. I den gruppen ingår tre förskolor. De är Norrbyskolans förskola Eken, Elfsborgsgården (en ur och skur förskola) och Byttorpsgården avdelningarna Lärkan och Blåsippan. Måndagen tillbringade jag på Norrbyskolan Eken, tisdagen på Elfsborgsgården och onsdagen på Byttorpsgården. Onsdagar har jag även musik med Elfsborgsgården och torsdagar med Byttorpsgården.
Barnen är väldigt lätta att lära känna och med på noterna, pedagogerna likaså. Jag känner att det finns en sorts magisk aura kring våra möten , dels dramapassen och musikdranmat. Barnen är inte vana och definitivt inte beredda att det ska komma in en ny vuxen som "leker" med dem på det sättet. Leken och att det ska vara roligt och spännande är så centrala delar av allt som har med kreativa ämnen att göra, det känns som att de rycks med väldigt snabbt. Medan andra rycks med finns det också de barnen som tycker det är lite läskigt med nya saker. Vad är en sagoring? Vad, kommer man in i sagans värld om man kliver igenom den? Jag vägrar! Dom barnen behöver tid på sig att vara med genom att titta på, det är självklart helt ok!
Jag har verkligen njutit av att möta dessa barn i veckan. de älskar att sjunga alla grupper och 45 miun räcker inte till får jag känslan av ibland.
I veckan har jag också planerat inför en föräställning som jag elisabeth skoglund och annika Littorin satte upp i fredags, i vår nyrenoverade dramalokal!'
Teaterpjäsen som barnen i integrationsgrupp 1 fick se hette "Nej, sa lilla clown" med handlingen från boken "Nej, sa lilla monster" skriven av Kalle Guettler. en mycklet populär bok, enligt alla bibliotekarier inom Norrby kommundel, som handlar om kraften att våga säga ifrån. Det var en interaktiv teaterpjäs där barnen fick vara med och styra. De fick berätta hur lilla clown skulle göra och vad han skulle säga när han skulle säga ifrån och vi spelade upp deras förslag. Det var många idéer som dök upp, bland annat skulle vi säga aj aj, och så får du inte göra. Etrt barn tyckte att lilla clown skulle slå stora clown, vi tesatade det också men enades om att det ionte blev bättre för dem och attd et inte löste något när stora clown också blev ledsen.
Det var roligt att se deras engaqgemang och medlidande för lilla clown. Jag tror också att de tyckte vi såg läskiga ut, på slutet var det ett av barnen som började gråta och fråga vart Andrea var så jag och Elisabeth som spelade lilla och stora clown fick klä av oss scenkläderna perukerna och clownnäsorna för att de skulle känna igen oss. Många fyraåringar har aldrig eller väldigt sällan varit på teater och cirkus och det är därför en ovan situation för dem, det märkte vi tydligt. Överlag kändes det som att det blev en positiv upplevelse för barnen och fröknarna. Den här gången öppnade vi också hemliga paketet som de fick ta del av gången innan och i det fanns.. tre det eller ej, varsin clownnäsa till alla barn! Fantastiskt att se deras miner, rummet blev snabbt fyllt av 20 clowner! Som att de aldrig gjort något annat!
Arbetet är igång, det gäller att fortsätta träffas. Mitt stora mål är att få de så bekväma att de vågar släppa sina fröknar och ge sig hän lekarna/övningarna med sina nya kompisar. Det går åt rätt håll!

Vecka 11

vad tänker en liten båt?

En tumme tittar upp, en tumme tittar ner...

dags för Musikdrama!

Äggmaraccas, hur känns dom?

Veckorna går så fort, jag vet inte hur jag ska hinna med allt jag vill göra inom projkektet. Det känns som om det finns så mycket kvar att göra. Det här är alltså sista veckan då jag är ute och har musik med de förskolor som ingår i första gruppen. Det känns lite sorligt nu när man lärt känna barn på varje ställe... Jag ville bara krama om dem alla och tala om hur bra och fantastiska de är! Och för att inte glömma alla suveräna fröknar, ni gör ett kanonjobb, jag är på riktigt helt och fullt imponerad!
Vi har sjungit och musicerat ihop sista veckan. Jag har berättat att det är sista veckan för det här terminen, förutom med 06orna dvs fyraåringarna som jag har terminen ut, i tankarna har jag dock redan börjat planera hur jag ska lyckas komma tillbaka nästa termin dvs på någoct sätt baka in de i planeringen så jag kan få kontinuitet även med de andra barnen. det ordnar sig, på ett eller annat sätt, det gör det alltid.
På ett musikdrama pass kan det se ut så här:

• Vi börjar med att sjunga namnsången: Och Anna är här, Maria är här tack och lov att Christer är här, och som hedersgäst har vi Lisa på vår fest, tack och lov att Andrea är här! (fingerade namn)
• Sedan tar jag fram mina fingerdockor och tillsammans med barnen säger vi en ramsa som rimmar:

Hej sa Tummetott, ska vi göra nåt?

Ja, sa Pek, vi kan leka en lek

nej sa Lång, jag vill sjunga en sång

Åh sa Ring, jag vill ingenting

Men då sa Lill, vet ni vad jag vill?

Killekill, killekill

Barnen som vid det här laget kan hela ramsan, börjar kittla varandra...

• 
  
  Efteråt gör vi en "Tum-sång"- En tumme tittar upp.Jag har en korg med mig, som innehåller olika leksaker och figurer som ingår i olika låtar och när jag tar fram en sak vet barnen vad de ska sjunga för låt. tex. en båt, då sjunger vi En liten båt. Vi gör rörelser till den. I låten nämns en skatt och jag har en liten fin ask jag brukar skicka runt efter låten. Asken innehåller oftast något och barnen får gissa vad det är i asken. På så sätt tränar de omedvetet på att ta plats och göra sin röst hörd. Alla barn tycker det här momentet är spännande, även de som inte kan prata ännu.
• 
  
  sedan delar jag ut, antingen maraccas elelr pinnar, ibland har jag haft trummor också och vi sjunger en låt som heter: "Nu ska vi spela på maraccas!"
• 
  
  barnen får ställa sig upp och ta en egen plats i rummet. Jag sätter på musik och under tiden musiken är på får de röra sig fritt i rummet samtidigt som de spelar på sitt instrument. När jag stänger av musiken ska de stå still som en staty. Statyerna har en knapp på huvudet och när man trycker där kan statyerna röra sig på ett speciellt sätt. jag brukar trycka så alla barn får röra sig. Musiken jag använder har varit, arabisk, spansk, turkisk.. på olika språk. Vi pratar oftast om vad det var för språk efteråt och barnen som pratar det speciella språket brukar då säga att de förstod och ibland översätta vad låten handlar om. Senast var det en liten pojke som rodnade och sa att den arabiska låten handlade om att pussas.
• 
  
  sedan följer "Önskestunden" jag har med sångkort som barnen får dra. Där finns alla möjliga sånger från den svenska visskatten. Bland annat: Imse Vimse spindel, Trollmors vaggvisa, tio små indianer, bä bä vita lamm osv. Tre olika barn får dra tre olika låtar.
• 
  
  Vi fortsätter med en låt från den sydafrikanska visskatten som heter "Magwani" jag berättar oftast en historia om hur Janatis(en docka jag använder) pappa klarade av en regning dag utan att bli blöt.
• 
  
  Vi avslutar med Janatis hejdå- sång "Senyua de lele" och avslutar musikdramat.

Så kan ett musikdramapass se ut. det har varit jättekul och nästa vecka väntar nya barn och nya grupper... Pirr pirr!