Vecka 13 Tankar kring språksvårigheter

Det som har upptagit mina tankar den här veckan är svårigheten att jobba med barnen som har mångkulturell bakgrund jämfört med de svenska barnen, alltså svårigheten att jobba med barnen på lika villkor. Där känner jag att jag behöver mer hjälp att nå fram. Jag känner att musiken är en stor hjälp, barnen på Norrby har så lätt att ta till sig musik, sånger, musiklekar. Språket däremot saknas och därför kan de lätt sluta sig om man pratar för mycket. Jag vet inte riktigt när jag pratar för mycket, för fort, när jag använder för svåra ord. Jag har även förstått att man ska använda svåra ord med flerspråkiga barn så länge man är konkret och visar med hjälp av bilder tex. Har ni konkreta tips om hur man kan jobba mer konkret med barn som har språksvårigheter?


I veckan har vi fått brev av grodan och fått åka det osynliga tåget till grodans land. Vi har tillsammans varit med om ett dramaäventyr där vi med hjälp av en karta vi fick av grodan, fått hitta hem till henne. Vi har hoppat över stenar för att ta oss till svarta klippan där Pomperipossan bor. Hon har försökt förtrolla barnen genom att lägga sin mantel över dem men barnen lyckades klara sig undan genom att de kunde gissa vem som låg under manteln.
Jag upplever att barnen tycker att det är roligt och spännande med allt vi gör. Det finns de som tycker det är så spännande så att det blir läskigt och kan inte låta bli att bli rädda och gråta oavsett hur många gånger jag tar av mig häxhatten och förklarar att vi leker och att det är jag under hatten. Det tar tid att vänja sig vid vad den underliga tanten som kommer två gånger i veckan håller på med!


Snart vankas Påskledighet... Glad påsk!

Vecka 12 Hur gör man när man säger ifrån?

Elisabeth förvandlas till Stora Clown

Stora och Lilla clown nästan färdiga...

Lilla Clown med Stora Magen

På cirkus

Lilla Clown är glad när Stora Clown erbjuder honom att sitta på stolen...

men stora Clown drar undan stolen och skrattar åt honom...

Det är bara jag, säger Elisabeth, vi spelar teater!

Nu känner jag att jag verkligen är igång med projektet! Jag har hunnit landa lite och  börjat orientera mig och vet lite mer vad som fungerar och inte. Jag har påbörjat arbetet med min andra integrationsgrupp. I den gruppen ingår tre förskolor. De är Norrbyskolans förskola Eken, Elfsborgsgården (en ur och skur förskola) och Byttorpsgården avdelningarna Lärkan och Blåsippan. Måndagen tillbringade jag på Norrbyskolan Eken, tisdagen på Elfsborgsgården och onsdagen på Byttorpsgården. Onsdagar har jag även musik med Elfsborgsgården och torsdagar med Byttorpsgården.
Barnen är väldigt lätta att lära känna och med på noterna, pedagogerna likaså. Jag känner att det finns en sorts magisk aura kring våra möten , dels dramapassen och musikdranmat. Barnen är inte vana och definitivt inte beredda att det ska komma in en ny vuxen som "leker" med dem på det sättet. Leken och att det ska vara roligt och spännande är så centrala delar av allt som har med kreativa ämnen att göra, det känns som att de rycks med väldigt snabbt. Medan andra rycks med finns det också de barnen som tycker det är lite läskigt med nya saker. Vad är en sagoring? Vad, kommer man in i sagans värld om man kliver igenom den? Jag vägrar! Dom barnen behöver tid på sig att vara med genom att titta på, det är självklart helt ok!
Jag har verkligen njutit av att möta dessa barn i veckan. de älskar att sjunga alla grupper och 45 miun räcker inte till får jag känslan av ibland.
I veckan har jag också planerat inför en föräställning som jag elisabeth skoglund och annika Littorin satte upp i fredags, i vår nyrenoverade dramalokal!'
Teaterpjäsen som barnen i integrationsgrupp 1 fick se hette "Nej, sa lilla clown" med handlingen från boken "Nej, sa lilla monster" skriven av Kalle Guettler. en mycklet populär bok, enligt alla bibliotekarier inom Norrby kommundel, som handlar om kraften att våga säga ifrån. Det var en interaktiv teaterpjäs där barnen fick vara med och styra. De fick berätta hur lilla clown skulle göra och vad han skulle säga när han skulle säga ifrån och vi spelade upp deras förslag. Det var många idéer som dök upp, bland annat skulle vi säga aj aj, och så får du inte göra. Etrt barn tyckte att lilla clown skulle slå stora clown, vi tesatade det också men enades om att det ionte blev bättre för dem och attd et inte löste något när stora clown också blev ledsen.
Det var roligt att se deras engaqgemang och medlidande för lilla clown. Jag tror också att de tyckte vi såg läskiga ut, på slutet var det ett av barnen som började gråta och fråga vart Andrea var så jag och Elisabeth som spelade lilla och stora clown fick klä av oss scenkläderna perukerna och clownnäsorna för att de skulle känna igen oss. Många fyraåringar har aldrig eller väldigt sällan varit på teater och cirkus och det är därför en ovan situation för dem, det märkte vi tydligt. Överlag kändes det som att det blev en positiv upplevelse för barnen och fröknarna. Den här gången öppnade vi också hemliga paketet som de fick ta del av gången innan och i det fanns.. tre det eller ej, varsin clownnäsa till alla barn! Fantastiskt att se deras miner, rummet blev snabbt fyllt av 20 clowner! Som att de aldrig gjort något annat!
Arbetet är igång, det gäller att fortsätta träffas. Mitt stora mål är att få de så bekväma att de vågar släppa sina fröknar och ge sig hän lekarna/övningarna med sina nya kompisar. Det går åt rätt håll!

Vecka 11

vad tänker en liten båt?

En tumme tittar upp, en tumme tittar ner...

dags för Musikdrama!

Äggmaraccas, hur känns dom?

Veckorna går så fort, jag vet inte hur jag ska hinna med allt jag vill göra inom projkektet. Det känns som om det finns så mycket kvar att göra. Det här är alltså sista veckan då jag är ute och har musik med de förskolor som ingår i första gruppen. Det känns lite sorligt nu när man lärt känna barn på varje ställe... Jag ville bara krama om dem alla och tala om hur bra och fantastiska de är! Och för att inte glömma alla suveräna fröknar, ni gör ett kanonjobb, jag är på riktigt helt och fullt imponerad!
Vi har sjungit och musicerat ihop sista veckan. Jag har berättat att det är sista veckan för det här terminen, förutom med 06orna dvs fyraåringarna som jag har terminen ut, i tankarna har jag dock redan börjat planera hur jag ska lyckas komma tillbaka nästa termin dvs på någoct sätt baka in de i planeringen så jag kan få kontinuitet även med de andra barnen. det ordnar sig, på ett eller annat sätt, det gör det alltid.
På ett musikdrama pass kan det se ut så här:

• Vi börjar med att sjunga namnsången: Och Anna är här, Maria är här tack och lov att Christer är här, och som hedersgäst har vi Lisa på vår fest, tack och lov att Andrea är här! (fingerade namn)
• Sedan tar jag fram mina fingerdockor och tillsammans med barnen säger vi en ramsa som rimmar:

Hej sa Tummetott, ska vi göra nåt?

Ja, sa Pek, vi kan leka en lek

nej sa Lång, jag vill sjunga en sång

Åh sa Ring, jag vill ingenting

Men då sa Lill, vet ni vad jag vill?

Killekill, killekill

Barnen som vid det här laget kan hela ramsan, börjar kittla varandra...

• 
  
  Efteråt gör vi en "Tum-sång"- En tumme tittar upp.Jag har en korg med mig, som innehåller olika leksaker och figurer som ingår i olika låtar och när jag tar fram en sak vet barnen vad de ska sjunga för låt. tex. en båt, då sjunger vi En liten båt. Vi gör rörelser till den. I låten nämns en skatt och jag har en liten fin ask jag brukar skicka runt efter låten. Asken innehåller oftast något och barnen får gissa vad det är i asken. På så sätt tränar de omedvetet på att ta plats och göra sin röst hörd. Alla barn tycker det här momentet är spännande, även de som inte kan prata ännu.
• 
  
  sedan delar jag ut, antingen maraccas elelr pinnar, ibland har jag haft trummor också och vi sjunger en låt som heter: "Nu ska vi spela på maraccas!"
• 
  
  barnen får ställa sig upp och ta en egen plats i rummet. Jag sätter på musik och under tiden musiken är på får de röra sig fritt i rummet samtidigt som de spelar på sitt instrument. När jag stänger av musiken ska de stå still som en staty. Statyerna har en knapp på huvudet och när man trycker där kan statyerna röra sig på ett speciellt sätt. jag brukar trycka så alla barn får röra sig. Musiken jag använder har varit, arabisk, spansk, turkisk.. på olika språk. Vi pratar oftast om vad det var för språk efteråt och barnen som pratar det speciella språket brukar då säga att de förstod och ibland översätta vad låten handlar om. Senast var det en liten pojke som rodnade och sa att den arabiska låten handlade om att pussas.
• 
  
  sedan följer "Önskestunden" jag har med sångkort som barnen får dra. Där finns alla möjliga sånger från den svenska visskatten. Bland annat: Imse Vimse spindel, Trollmors vaggvisa, tio små indianer, bä bä vita lamm osv. Tre olika barn får dra tre olika låtar.
• 
  
  Vi fortsätter med en låt från den sydafrikanska visskatten som heter "Magwani" jag berättar oftast en historia om hur Janatis(en docka jag använder) pappa klarade av en regning dag utan att bli blöt.
• 
  
  Vi avslutar med Janatis hejdå- sång "Senyua de lele" och avslutar musikdramat.

Så kan ett musikdramapass se ut. det har varit jättekul och nästa vecka väntar nya barn och nya grupper... Pirr pirr!

vecka 10 Arbete med lokalen

Krokar och nya mattor i hallen

Gardiner och ljudanläggningen på plats

Engagerade vaktmästare

I veckan har jag varit väldigt aktiv med att ordna till lokalen. Vi har fått tillgång till en lokal i Ahremnarkshuset som ligger precis vid Särlaskolan. Lokalen är idealisk när det gäller att ha drama, det är luftigt, stort och väldigt väldigt tomt. Just därför behövde jag ordna till det, dels få upp hyllor där jag kan ha sakerna, ordna med ljudanläggning så att vi kan ha musik, som är ett måste i en dramalokalen och ordna så att vi får upp gardiner och lite tyg på väggarna så att man får lite behagligare ljudnivå i lokalen med tanke på att 21 barn + ett visst antal fröknar ska vistas där.
Till min hjälp fick jag, som tur var, Särlaskolans snälle vaktmästare Hans och hans kompanjon (som jag tyvärr inte minns namnet på... förlåt). Dessa två hjälpte mig att få ordning på lokalen och det blev Kanonbra! De jobbade snabbt och smidigt och jag fick upp hyllor, gardiner, ljudanläggning och, viktigast av allt, krokar i hallen.
I fredags när barnen kom, för andra gången kunde vi leka fritt, lyssna på musik och dramatisera utan problem. Fredagen jobbade vi kring boken "Grodan och den speciella dagen". Jag berättade sagan för dem med hjälp av dockor och vi dramatiserade den efteråt tillsammans. Vi började passet med att trolla fram en present tillsammans och nästa gång vi ses ska vi öppna presenten och se vad den innehåller.
Det finns fortfarande mycket att jobba med , dels när det gäller lokalen och dels med barngruppen. längtar efter att få komma ut med dem och ha dramaäventyr ute, där det kan få leka fritt och inte ha allt så uppstyrt. då får de möjlighet att verkligen leka och integrera på egna villkor. Våren, dröj inte för länge nu, jag längtar!

Underbart musikdramapass!

Att spela pinnar är roligt

Varje måndag har jag musikdrama med Parkgården. De har kommit ganska bra in i integrationsprocessen just för att de är väldigt integrerade från början. De är ungefär hälften svenska barn och hälften barn med annan kulturell bakgrund. Det är underbart att se hur kunniga barnen är om omvärlden. De vet att det finns andra länder och andra språk och har inte svårt att räkna upp flera antal språk. Tillsammans har vi bla lärt oss att Hejdå heter på somaliska "Nawaday", på arabiska Baj baj (skriver hur det låter, ursäkta stavningen...) på spanska "Adios" och sydafrikanska "Senyua de lele". Det senaste kan också betyda "vi ses". Jag får så mycket positiv energi av dem samt så mycket nya ideér som jag kan ta med till de andra. Tack!

Vecka 9 Förberedelser...

Invigning i Dramalokalen

Lite snacks...

och ballonger!

I veckan har jag haft fullt upp med att få ordning på lokalen. Det blev beslutat ganska sent i processen att vi skulle vara i ahremarkshuset som det var tänkt från början. Det har varit mycket fram och tillbaka och i veckan har jag både skottat, försökt få igång elen och ringt desperat efter städare som kan utföra jobbet innan fredag, då barnen kommer. Jag har varit frustrerad ett antal gånger men förstått att vissa saker kan jag inte rå över och släppt taget. I slutändan har det ordnat sig. Städningen blev halvt klar dagen innan och elen kom på samma dag. Jag införskaffade vädringställ och klädhängare till hallen, för att barnen och personalen skulle ha någonstans att göra av kläderna och hallmattor de kunde ställa skorna på. Det var pirrigt, nervöst, det har varit en sån vecka överhuvudtaget. Jag hann skotta bort det sista innan gruppen kom och VIPS var de där! Blyga och försynta, bubblande av skratt och nyfikna. Fröknar som bara hade sett varandra tidigare fick chans att bekanta sig och efter lite sång och lek tyckte jag att vi alla blev lite varma i kläderna. Speciellt några barn som fann varandra direkt och tyckte det var spännande att utforska lokalen tillsammans.
Dagen till ära så hade jag förberett invigningsfika och när allt var klart fick jag en känsla av att det här kommer att bli riktigt bra. Hela rummat andades positivism, spänning och nyfikenhet.
Om nu lokalen kan fixas till så att det blir ännu bättre finns alla förutsättningar till lyckade möten!

Vecka 8 Grodan och Främlingen

Grodan Grönis tycker inte om spindlar

Den här veckan är sista veckan jag är ute och har dramapass på förskolorna. Nästa fredag kommer gruppen till mig. Alla fyraåringar från de respektive fyra förskolorna jag jobbat med kommer att träffa varandra på invigningen av lokalen på fredag v.9. Det känns spännande men också lite tråkigt att inte få åka ut till förskolorna och ha dramapass. Jag fortsätter  med musikdramat tom v. 11, så jag kommer att få komma till förskolorna 3 ggr till. I veckan har jag också haft med mig en arabisktalande tolk som har översatt vad vi gör på dramapassen. Det är spännande att se hur barnen reagerar, hur de blandar både svenska och arabiska i samma mening och förväntar sig att jag ska förstå. Det är fantastiskt bra att kunna ha ett sådant samarbete, för mig är det svårt att veta hur mycket barnen med ett annat hemspråk förstår av vad som händer på passen. Det är en fördel då att dramapassen är såpass fysiska och att man arbetar med alla sinnen för dessa och alla barn och att det innehåller mycket lek. Och lekens regler och koder förstår alla barn här.


I veckan har vi jobbat kring boken "Grodan och främlingen" av Max Velthuijs. Boken beskriver väldigt bra hur våra fördomar kan stoppa oss från att träffa och lära känna underbara människor. I boken kommer en råtta till gradans land och alla tycker till om råttor utan att egentligen ha pratat med råttan själv, men grodan lär känna råttan och upptäcker attb råttan är en mycket spännande, intelligent och kunnig person.
I dramapassen var det grodan som hade fördomar som berodde på rädsla. Grodan var nämligen rädd för spindlar och främlingen var en spindel.
Barnen fick föra samman grodan och spindeln och de hade många bra förslag på hur dessa två skulle bli vänner, Bla tyckte de att de kunde ge varandra godis.


Önskar ni kunde va med på passen, det är underbart roligt!