Vecka 23 Presentation och Planering

I veckan har jag mest planerat, gjort iordning och haft en presentation för kommunledamöter i Norrby och återigen grov ovh finplanerat inför höstterminen. I stora drag ialla fall. En del saker får jag vänta med till jag ser hur det faller på plats till hösten, så som att vissa förskolor ska omorganisera och hur det blir med lokalen t.ex.
Det var intressant för mig att få jobba med en presentation. En power point presentation! Vad är viktigt att ta upp, vad lägger man fokus på och hur gör man det?
Jag delade upp presentationen i tre olika delar: Bakgrund, Genomförande och Framtid, och inom dessa delar hade jag flera underrubriker som: Mål,  Metod, Personal, Planering, Organisation mm.
Det gick bra tyckte jag, det blev t.o.m lite diskussion på slutet, trots att jag blev otroligt nervös i början och alldeles röd i ansiktet... hm behöver träna på detta!
Det är viktigt att sprida information om det här projektet till så många som möjligt. Det är ett projekt som är unikt för Sverige och något som Borås Stad bör vara stolta över. Målet är också att det ska bidra till en "Hållbar" integration, något som håller i längden, en modell eller struktur som förankras ordentligt i mångkulturella stadsdelar. Vi får se om vi kan se vad det leder till.

Vecka 22 Cho la Hop- festival och Vernisage

Angereds Kulturskola- Blå Stället

I veckan har Angered sin berömda Cho La Hop- festival. Jag var på studiebesök på "stora Allsången". I Angered jobbar man väldigt medvetet med estetiska läroprocesser ute i förskolan och skolan. Främst sång och musik men drama, bild och dans också. Kulturpedagogerna jobbar väldigt intensivt ute i skolorna under skolåret och ser det som en del i språkinlärningen men också ett sätt att jobba med integration och stärka barnens självkänsla och självförtroende. Detta mynnar sedan ut i olika föreställninger/uppvisningar på Cho la hop festivalen som håller på i tre veckor.
Bland annat har man olika projekt där musikpedagogerna tonsätter barnens texter och gör låtar som alla sedan sjunger tillsammans under terminen. På så sätt skapar de en "vikänsla" en "Angeredsanda"! En känsla av att allt är möjligt och att man kan göra vad som helst om man bara vill!
När man närvarar på dessa tillställningar slås man av hur stor gemenskapen är, hur alla barn kan och sjunger alla låtar, låtar som dessutom är skrivna av barn i Angered. Barnen behöver inte uppmanas länge att komma ner till scenen förrän hela scenen fylls av barn som vill dansa eller sjunga. Det är fantastiskt att se och jag fylls av ömhet och ödmjukhet inför vad vi vuxna kan åstadkomma för våra barn!

"-Kom ner på scenen och sjung och dansa!" uppmanar pedagogerna

I torsdags var jag också med på Byttorpsgårdens Vernisage. Där bjuder man in föräldrar som tillsammans med barn och personal får mingla och titta på allt barnen har jobbat med under terminen. Man firar också av barnen som ska börja förskoleklass till hösten och har en gemensam terminsavslutning med picknick och sångföreställning.
Jag var med och minglade. Det är bra att passa på att träffa så många föräldrar som möjligt och berätta om integrationsprojektet. Många är väldigt nyfikna och tycker att det positivt. Det är viktigt att de ser vem jag är och får ett ansikte till namnet.

Ikväll har jag en presentation av projektet för Norrby kommundelsledamöter. Ska bli väldigt intressant och kul!

Vecka 21 Avslutning

På "djurrunda" i skogen

En riktig ekorre...

Imse vimse spindel

På väg till lekplatsen

Låt leken börja!

Kram Qamile, tack för den här tiden!

Den här veckan har jag avslutat alla grupper för den här terminen. Jag har haft musikdrama för sista gången den här terminen på Hestra Midgård, hallatorpen och Hällegården. Känns sorgligt att jag inte kommer att träffa alla sexåringar som ska börja i förskolan något mer.
Jag kommer i alla fall att träffa en del innan sommaren då jag ska vara med och hjälpa till på en del avslutningar. Det är positivt för mig att träffa föräldrar också, då jag sällan gör det spontant i jobbet. Kan passa på då att berätta mer om integrationsprojektet.
Då vi har valt att i det här projektet jobba främst, dvs integrera fyraåringar så behöver man ta hänsyn till fyraåringens natur och utveckling. Barnen har varit fantastiska att ha med att göra, väldigt bejakande och fantasifulla men också väldigt små och blyga. Det faktum att de har fått byta miljö när der har kommit till min lokal har gjort att ett av målen har varit att få de att känna sig bekväma och kanske lite då och då släppa sina fröknar. Det gäller förstås inte alla barn, för vissa har det varit väldigt lätt och naturligt ända från början.
I torsdags träffade jag integrationsgrupp 2 och hade avslutning med dom i Ramnaparken. Vi gick en runda i skogen och letade efter djur i naturen, samtalade om dessa djur och sjöng sånger om dom tillsammans. Anledningen till att det blev just ramnaparken var att vi ville se hur den naturliga och spontana leken och integrationen sker bland barnen. Och de lekte, spontant och fritt. Därefter delade jag ut  sommarkort och en gåva som ett minne för den här tiden till alla barn och personal. Vi fikade och kramades. Tack för den här tiden!

En liten sångstund

Vad gör man med ett fallskärm?

Glad sommar!

Med grupp ett hade vi avslutningen i lokalen. Vi sjöng och lekte och jag delade ut sommarkort till alla.  Jag hoppas inte alla barn har glömt mig till hösten. Jag tror det är viktigt att fortsätta arbetet i höst också och hjälpa grupperna att inte tappa bort varandra. Dels ska jag planera in att vi ses tre eller fyra gånger men också att de själva får ta initiativ och börja brevväxla amed varandra.

Vecka 20 Förskolans dag i integrationens tecken!

Förskolans dag

Veckan har varit fullsatt av aktiviteter. Det har handlat mycket om sång och musik. I torsdags var det "Förskolans dag". Jag, Elisabeth Skoglund och Annika Littorin tog hand om aktiviteterna. Vi firade den tillsammans med alla Norrby Kommundels förskolor (14st) i Ramnaparken. Vi hade Allsång, Janati Sototo var med och berättade om sina favoritdjur snigeln och lammet som vi också sjöng om. Vi hade fantastiskt tur med vädret, det var varmt och skönt och kändes som det brukar kännas på riktigt bra skolavslutningar när man var liten. Varmt, skönt , spännande och gemytligt. Efter den gemensamma sången hördes de ljuvliga tonerna från glassbilen och barnen fick en fin avslutning på deras dag.

Elisabeth med en hjälpsam vaktmästare

Annika var "Guldlock"

Jag, innan Allsången

En intressant reflektion. Efteråt träffade jag en pedagog som  hade varit med och följt allt med kritiska, reflekterande ögon.
"Det var trevligt och så, men vad ger detta barnen, tror du? Tror du barnen reflekterar över att det är barn från olika delar av norrby här? Vad ger detta egentligen?"
Ja, intressant fråga, värd att rerflektera över! Vad ger det våra barn att de får fira Förskolans dag tillsammans, att de sjunger samma låtar, befinner sig på samma plats, får njuta av en glass tillsammans? Vad säger ni? Vad är svaret på det? Vad skulle ni säga?


I dag fredag träffades den andra integrationsgruppen för fjärde gången. De var inte så många och jag tog tillfället i akt att träna namn ihop. De fick röra sig till trumrytm, långsamt och snabbt och när jag slog i trumman hårt en gång fick de stå stilla som statyer. Då ropade jag ut ett namn och barnen fick peka på det barnet vars namn jag ropade. De var väldigt duktiga och jag tror de kan varandras namn ganska bra nu. Vi fikade och sjöng tillsammans och lekte clownleken ihop. Efteråt fick de lära sig en ny låt, en låt jag redan har lärt vissa barn och som jag märkt blivit väldigt populär. Så här går den:


" När jag vakna och det var härlig vår
Solen lyste på mina bara tår
Jag kunde höra mamma ropa
Kom och dansa med mig
Jag kunde höra mamma ropa
Kom och dansa med mig


Wamba io lele
Wamba Wamba


Wamba io lele
Wamba Wamba"


Barnen kunde inte slita sig, de ville inte att jag skulle stänga av musiken (jag har den på cd). Ska försöka hinna med att lära ut den till alla förskolor jag är på. Det är en fantastisk känsla att sjunga nya låtar tillsammans, speciellt såna som fastnar med en gång.

med dans i benen...

Nästa vecka är det avslutning med båda integrationsgrupperna. Känns lite sorgligt men arbetet fortsätter vidare!


Trevlig Pingst!

v.19 Veckorna flyger iväg...

Tiden går fort och det gäller att hinna med allt man planerat. Arbetet fortsätter med de tre nya förskolorna. Det går bra, trots att de är så olika och har så olika åldersblandade grupper. Hallatorp t.ex har grupper med väldigt små barn och jag har anpassat musikdramat till det, vilket innebär att jag inte riktigt kan göra samma saker med alla grupper. På Hällegården är grupperna mer jämna i åldern och majoriteten av barnen är äldre vilket betyder att det krävs mer avancerat planering och jag kan gå fram snabbare med dessa grupper. Det är otroligt roligt arbete och jag får träffa så många barn! Och får lära mig deras namn också...

I veckan när jag var på Hestra Midgård berättade en av personalen, som håller på och kompletterar till förskolelärare att hon vill skriva sin uppsats om Integrationsprojektet. Hon skulle fokusera främst på förväntningarna och tankarna om projektet som personal, föräldrar, rektorer och jag själv har. Hon skulle fundera mer på hur hon vill lägga upp det men jag blev oerhört glad över detta och tycker att det ska bli spännande att ta del av vad hon får fram.

Det är många förskolor som jag är på och även Öppna förskolan som frågat om jag kan tänka mig att vara med och spela på deras olika avslutningar. Jag tyckerv detta är otroligt positivt då jag får chans att träffa föräldrar och de får chans att se vem jag är och att jag då kan presentera och prta om projektet under avslappnade former.

Nästa vecka är det Förskolans dag på torsdag! Det kommer ca 300 barn på vår "Allsångsföreställning" det ska bli spännande!

I veckan har jag bland annat jobbat med ett utskick till alla förskolor om hur de kan ta kontakt md varandra i förväg, genom brevväxling exempelvis och bygga upp en nyfikenhet hos barnen om varandra. den ska skickas ut i nästa vecka och vi får se vad det ger för resultat.

Vecka 18 Arbetet fortsätter...

I veckan har jag haft musikdrama med de nya förskolorna, Hestra Midgård, Hallatorpen och Hällegården. Det är fascinerade att se att barnen hänger på så fort. De lär sig mitt namn, Ceasar, Janati. De vet precis hur allt går till. Det finns en otrolig stor fördel i att jag är runt på dessa förskolor nu. Barnen lär känna mig och mitt sätt att bemöta dom och jobba på.
I veckan har jag träffat integrationsgr. 2 för andra gången. Barnen är varma i kläderna, det dröjer inte länge förrän de kan varandras namn. Tyvärr blir det svårt att träffas de närmaste två veckorna framöver då det är helgdag nästa torsdag (Kristi Himmelsfärds dag) och torsdagen efter kommer barnen till "Förskolans dag". Det betyder att vi i praktiken bara ska träffas en gång till vilket gör att integrationsgrupp 2 har träffat varandra endast 3 gånger. Vi får se hur det utvecklar sig i slutändan.
Idag Fredag, kom integrationsgrupp 1 till Dramalokalen. De var färre barn idag för att Positivgården fick vara kvar hemma på grund av personalbrist. Det gjorde att barnen som var där fick tillfälle att leka och se varandra i liten grupp och flera barn som inte vågar ta för sig blir mycket modigare då.
Idag hade vi en liten sångsamling och lite rytmik. Vi lekte även leken "clownen och näsan" en lek som är som "hunden och benet" . Den har vi kommit på i integrationsgr.2 och där är den väldigt populär. Den är "lagom farlig" för barn som är lite blyga. De flesta vågar ligga i mitten och ha en clownperuk på. Om de vågar de så vågar de alltid gå runt med clownnäsan och lägga den i någon kompis händer.Och då har man varit modig och tagit ett steg i in i rampljuset. Min ambition är att de ska våga leka med varandra och göra saker inför varandra som grupp.
Jag tror vi kommer att lyckas med det!

Vecka 17 Musikdrama med nya förskolor

I veckan har jag varit på tre nya förskolor och haft musikdrama. Jag har varit på Hestra Midgårdsskolan där jag träffat tre grupper, Trollen, Vättarna och Älvorna. Jag hara även varit på Hallatorpens förskola där jag har varit på två avdelningar (Kullerbyttan och Hoppetossan) och sist men inte minst har jag varit på Hällegården där jag också träffat två olika barngrupper. Jag åker runt till just dessa förskolor för att de kommer sist i integrationsprojektet och får ta del av musikdramat nu för att slippa väntan. det är en fördel att barnen har träffat mig innan och känner sig trygga tillsammans med mig.


I torsdags hade vi invigning med den nya integrationsgruppen i Dramalokalen. Där var alltså fyraåringarna från Byttorpsgården (avd. Blåsippan och Lärkan), Norrbyskolans förskola Eken och från Elfsborgsgården.
Jag upplevde den här gruppen som mer nyfikna på varandra, det var tydligt att de tyckte det var spännande att träffa varandra och de hade väldigt lätt för att spontant blanda sig med varandra. Vi hade en liten sångsamling ihop, de fick gå runt i rummet och utforska det, sedan fikade vi ihop och avslutade invigningen med att leka clownen och clownnäsan (som hunden och benet fast barnet som är i mitten har på sig en clownperuk och letar efter sin clownnäsa genom att fråga "Har du min näsa?")


Funderar på hur jag ska gå till väga så att de får andra namn istället för integrationsgrupp 1 och 2. Skulle vara aså mycket enklare om de t.ex hette Stjärnorna eller något namn som de själva kommer på.''


I fredags var det Valborg och Norrbyskolans rektor Maria höll ett fint tal, barnen framförde olika vårsånger och dikter klassvis och jag hjälpte till och kompade dom på gitarr. Sedan fick jag bråttom iväg för jag skulle ta emot integrationsgrupp 1. De har träffat varandra runt fem gånger nu men är fortfarande väldigt blyga för varandra. Jag ville göra övningar med dem som får de att blanda sig mer med varandra och släppa sina fröknar. Jag gjorde en övning som heter Monstret och Älvorna som fick de att röra sig mer utan frökens hjälp. De klarade det väldigt bra men så fort de blev medvetna om att de hade roligt och lekte tillsammans fast var utan fröknar fick de oanik och sprang tillbaka till fröknarna. att rupperna är relativt stora med många barn och vuxna bidrar till att de inte riktigt vågar släppa loss. Dessutom var de väldigt fikasugna den här gången, de skulle ha fått frukt tidigare.


Jag undrar också om någon läser den här bloggen? Om ni läser den, åtminstonne en gång, försök att kommentera på något sätt, en tanke, en reflektion eller en liten kommentar så vet jag att jag inte är helt själv i cyberspace!